lunchpromenad
rått i luften
men vackert på marken
o sprakande i träden
vill hålla din hand

stannar vid ån
drömmer mig bort
undrar när jag är framme
om jag hoppar i
och simmar till dig

kan inte simma åt ditt håll
och strömmarna
för inte heller dig hit
avstånd
förbannade avstånd

vi kan leva i vår bubbla
den kan växa o blomma
men står väl skrivet i stjärnorna
det är kanske ingen tvekan
den kommer nog att brista

sammanflätade fingrar
naturen i parken brinner
på himlen delar de upp sig
de där molnen går i sär
o bildar miljoner små tårar